torsdag, september 13, 2007
tisdag, september 11, 2007
vill du ha det som i USA, eller?
det går att läsa att svenska föräldrar gärna sparar pengar till sina barn. mina föräldrar sparade inga pengar till mig. jo, jag hade en bankbok med nästan 800 kronor, som jag fick när jag var arton. mitt livs sparande, pengar insatta från min första dag i livet och framåt. en fjärdedel av svenska föräldrar sparar mer än 10 000 kronor varje år åt sitt barn. det diskuteras om att dessa föräldrar borde upplysas om fördelen med att fondspara, eftersom fonderna kan ge bättre avkastning än ett sparkonto.
jag undrar om min irritation endast bygger på avundsjuka, eller kanske ilska mot mina föräldrar som inte sparade tiotusentals kronor till mig. men jag vet att det egentligen ligger mer bakom än så. en naiv kraft strålar upp i hjärnan via hjärtat, och frågan som ställs starkast är:
ska det verkligen vara såhär?
är det meningen att det ska fortsätta vara såhär? är det såhär det ska förbli? att de som har tiotusen kronor över varje år, ska spara de där överflödiga pengarna så att deras barn när de blir stora ska kunna ha tiotusen kronor över varje månad. sådan fader sådan son, och vad kom egentligen först? hönan eller ägget? för om vi lever i en värld där var man är sin lyckas smed, och var man har rätten att tjäna hur mycket pengar som helst, kan det då försvaras att somliga redan har guld att smida med? med så olika ekonomiska förutsättningar, kan det förväntas att barnen ska växa upp och bli jämlika i samhället och slåss på lika villkor? i sverige - jämställdhetens mekka - är det en självklarhet att gå i gymnasiet, oavsett socioekonomisk bakgrund, och detta ligger till grund för klassernas utjämning. givetvis märks klasskillnaderna även i gymnasieklassrummet, liksom de känns av i högstadiet och nedåt, så varför blundar vi så för att sverige är ett ytterst segregerat land? kanske för att vi inte har det som i USA - än.
låt mig försöka mig på ett praktiskt exempel:
jag undrar om min irritation endast bygger på avundsjuka, eller kanske ilska mot mina föräldrar som inte sparade tiotusentals kronor till mig. men jag vet att det egentligen ligger mer bakom än så. en naiv kraft strålar upp i hjärnan via hjärtat, och frågan som ställs starkast är:
ska det verkligen vara såhär?
är det meningen att det ska fortsätta vara såhär? är det såhär det ska förbli? att de som har tiotusen kronor över varje år, ska spara de där överflödiga pengarna så att deras barn när de blir stora ska kunna ha tiotusen kronor över varje månad. sådan fader sådan son, och vad kom egentligen först? hönan eller ägget? för om vi lever i en värld där var man är sin lyckas smed, och var man har rätten att tjäna hur mycket pengar som helst, kan det då försvaras att somliga redan har guld att smida med? med så olika ekonomiska förutsättningar, kan det förväntas att barnen ska växa upp och bli jämlika i samhället och slåss på lika villkor? i sverige - jämställdhetens mekka - är det en självklarhet att gå i gymnasiet, oavsett socioekonomisk bakgrund, och detta ligger till grund för klassernas utjämning. givetvis märks klasskillnaderna även i gymnasieklassrummet, liksom de känns av i högstadiet och nedåt, så varför blundar vi så för att sverige är ett ytterst segregerat land? kanske för att vi inte har det som i USA - än.
låt mig försöka mig på ett praktiskt exempel:
om mina föräldrar sparat 10 000 kronor till mig i arton år, så hade jag haft en handpenning, och kunnat köpa en lägenhet i stället för att hyra, och på så vis kommit undan nästan 3000 kronor billigare varje månad.men ilskan sjunker undan, och jag blir inte politiker, utan jag travar iväg till mitt lågbetalda jobb (på andra plats efter caféföreståndare), och tänker att det ändå är fint att andra har fått pengar medfött. jag hoppas bara innerligt att dessa sparande föräldrar inte bara lämpar över sparkapitalet på sina gunstlingar, utan inser vikten av värderingar. med pengar kommer makt, och med tanke på att det är dessa (som kan köpa sig en lägenhet i stället för att hyra, som kan investera, som kan profitera på pengar de aldig tjänat) som långsiktigt kommer att ha ekonomisk makt, måste de även ta större ansvar än cafébiträden som jag. kanske är det där det jämnar ut sig? jag köper ekologisk mjölk. gör du?
tisdag, augusti 07, 2007
onsdag, mars 21, 2007
lisas födelsedagsblandband 2007
A: she's losing it - belle and sebastian, summercat- billie the vision and the dancers, a better future - david bowie, run on - moby, saturday nights - hello saferide, vara vänner - jakob hellman, happy birthday, dear friend lisa - jens lekman, kalla mig - vapnet, vi kommer att dö samtidigt - säkert!, the new pollution - beck, I was a teenage jesus - the bluetones, I can't get over you - barbara manning (feat. the go-luckys), listen now - the knife, addicted to bass - puretone, 12.51 - the strokes, life's too short to hurry - the mopeds B: irish blood, english heart - morrissey, love will tear us apart - joy division, friday I'm in love - the cure, hotel yorba - the white stripes, mmetal mickey - suede, the model - belle and sebastian, my heroes - kimya dawson, nothing better - postal service, sorted for E's and wizz - pulp, go to the band - james, get out of my house - the streets, kung fu - ash, soap bar - goldie lookin chain, what you waiting for - gwen stefani, k-hole - coco rosie
tisdag, mars 20, 2007
sanningsdan (säkert!)
hej gamla klasskamrat till mig
nej jag vill inte gå på återträff och återträffa dig
sen en gammal tjej som är gift och har barn nu
det var aldrig jag det var du
nej vi passade aldrig ihop
för du passar inte ihop med nån
vi går ner på stan
(...)
hej du försvann en dag gamla vän
du fick en kille och ringde aldrig igen
förutom när han jobbar, då kan det vara fint
att ha middag bara tjejer dricka vin
prata om hur jobbigt det är och så
när två Hydman-Vallien-glas går
sönder på sommarstället åh
aaaaah
vi går ner på stan
fredag, februari 16, 2007
det komplexa i att önska, men ändå inte
Kalla mig Svensson, fast det inte är mitt namn.
Kalla mig malmöit, det är ju nära Köpenhamn.
Jag är en vanlig tjej av medelklass, uppvuxen i förortsvilla.
Servitris som extraknäck, upptränad i att inte spilla.
Pluggade samhäll i gymnasiet med betyg över medel.
Lärde mig aldrig att hålla hårt varken i mynt eller sedel.
I slutet av varje månad är jag alltid lika pank,
jag funderar över att pensionsspara, eller åtminstone byta bank.
Så tänker väl alla, det är vad jag tror,
det spelar ingen roll var i Sverige man bor.
Som en Svensson kan jag vara, det är helt okej.
En medelmåttans prototyp, det kan ni kalla mej!
Jag har vuxit upp med både hund och katt,
jag tycker att det är helt okej att betala 30% i skatt,
jag är med i Amnesty och Greenpeace för min sinnesfrid,
jag läser hellre Elle än SD, fastän jag aldrig har tid,
jag spenderar för mycket pengar på H&M och på vin,
jag tycker att överklassjepparna på Stureplan är riktiga svin,
jag gillar etnisk mångfald och sekelskifteshus,
men tonåringarnas jargong, nu för tiden, är alldeles för burdus,
jag håller upp dörren för farbröderna och tanterna,
i debatten om polisvåld, så hejar jag på demonstranterna,
jag köper Aluma, men ger sällan växel i tiggares händer,
jag tror att de har de bättre här i Sverige än i andra länder,
jag gillar att lösa korsord för att känna mig intelligent,
jag gillar musikaler, men hellre Sound of Music än Rent.
Ibland när det är söndag matar jag fåglarna i parken
men inte ur handen, nej, jag lägger brödet på marken.
Jag är ganska rädd för smutsiga och stora djur,
man kan ju lätt få rabies, om man inte har tur.
Biblioteket är min allra mest kära institution,
min sammanlagda studieskuld är snart uppe i en miljon.
Jag bråkar sällan, även om jag gnäller i smyg,
jag framstår nog som trevlig, men ganska blyg.
Jag duschar varje dag, och har komplex för det mesta,
jag tillhör de som smakar allt, ja, man måste ju testa,
ganska drogliberal, men man ska ju akta sig för starkare skit,
man kan ju inbilla sig att svaga grejer inte gör att man åker dit.
Är rökare sen tolvårs-åldern, mammas gula Blend.
Gömde mig på rasterna bakom gympasalen i en gränd,
sen har det ju fortsatt, sådär som det ju gör,
det är först på senare tid som man, bokstavligen, hamnat utanför.
Ja, vanlig kan man väl få vara, för det mesta, och ifred,
det betyder inte att man likt robotar går på led,
det är bara ett sätt att känna sig lagom och trygg
i ett samhälle där man aldrig ändå blir tillräckligt snygg.
Man har omöjligt råd att köpa alla statussaker
eller följa mode-elitens alla goda smaker.
Svensson i Sverige är ett budgetfynd, som en REA!
Passar för stunden, för dagen, i vårt Svea.
Det gör väl ingenting egentligen, att jag inte är unik?
Det kan jag bli sen, en vacker dag, när jag äntligen blivit rik.
Kalla mig malmöit, det är ju nära Köpenhamn.
Jag är en vanlig tjej av medelklass, uppvuxen i förortsvilla.
Servitris som extraknäck, upptränad i att inte spilla.
Pluggade samhäll i gymnasiet med betyg över medel.
Lärde mig aldrig att hålla hårt varken i mynt eller sedel.
I slutet av varje månad är jag alltid lika pank,
jag funderar över att pensionsspara, eller åtminstone byta bank.
Så tänker väl alla, det är vad jag tror,
det spelar ingen roll var i Sverige man bor.
Som en Svensson kan jag vara, det är helt okej.
En medelmåttans prototyp, det kan ni kalla mej!
Jag har vuxit upp med både hund och katt,
jag tycker att det är helt okej att betala 30% i skatt,
jag är med i Amnesty och Greenpeace för min sinnesfrid,
jag läser hellre Elle än SD, fastän jag aldrig har tid,
jag spenderar för mycket pengar på H&M och på vin,
jag tycker att överklassjepparna på Stureplan är riktiga svin,
jag gillar etnisk mångfald och sekelskifteshus,
men tonåringarnas jargong, nu för tiden, är alldeles för burdus,
jag håller upp dörren för farbröderna och tanterna,
i debatten om polisvåld, så hejar jag på demonstranterna,
jag köper Aluma, men ger sällan växel i tiggares händer,
jag tror att de har de bättre här i Sverige än i andra länder,
jag gillar att lösa korsord för att känna mig intelligent,
jag gillar musikaler, men hellre Sound of Music än Rent.
Ibland när det är söndag matar jag fåglarna i parken
men inte ur handen, nej, jag lägger brödet på marken.
Jag är ganska rädd för smutsiga och stora djur,
man kan ju lätt få rabies, om man inte har tur.
Biblioteket är min allra mest kära institution,
min sammanlagda studieskuld är snart uppe i en miljon.
Jag bråkar sällan, även om jag gnäller i smyg,
jag framstår nog som trevlig, men ganska blyg.
Jag duschar varje dag, och har komplex för det mesta,
jag tillhör de som smakar allt, ja, man måste ju testa,
ganska drogliberal, men man ska ju akta sig för starkare skit,
man kan ju inbilla sig att svaga grejer inte gör att man åker dit.
Är rökare sen tolvårs-åldern, mammas gula Blend.
Gömde mig på rasterna bakom gympasalen i en gränd,
sen har det ju fortsatt, sådär som det ju gör,
det är först på senare tid som man, bokstavligen, hamnat utanför.
Ja, vanlig kan man väl få vara, för det mesta, och ifred,
det betyder inte att man likt robotar går på led,
det är bara ett sätt att känna sig lagom och trygg
i ett samhälle där man aldrig ändå blir tillräckligt snygg.
Man har omöjligt råd att köpa alla statussaker
eller följa mode-elitens alla goda smaker.
Svensson i Sverige är ett budgetfynd, som en REA!
Passar för stunden, för dagen, i vårt Svea.
Det gör väl ingenting egentligen, att jag inte är unik?
Det kan jag bli sen, en vacker dag, när jag äntligen blivit rik.
torsdag, februari 08, 2007
måndag, februari 05, 2007
fredag, januari 26, 2007
torsdag, januari 25, 2007
shout
Shout
Shout
Let it aloud
These are the things I can do without
Come on
Im talking to you
Come on
In violent times
You shouldnt have to sell your soul
In black and white
They really really ought to know
Those one track minds
That took you for a working boy
Kiss them goodbye
You shouldnt have to jump for joy
You shouldnt have to jump for joy
They gave you life
And in return you gave them hell
As cold as ice
I hope we live to tell the tale
I hope we live to tell the tale
And when youve taken down your guard
If I could change your mind
Id really love to break your heart
Id really love to break your heart
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)