vill du ha det som i USA, eller?

det går att läsa att svenska föräldrar gärna sparar pengar till sina barn. mina föräldrar sparade inga pengar till mig. jo, jag hade en bankbok med nästan 800 kronor, som jag fick när jag var arton. mitt livs sparande, pengar insatta från min första dag i livet och framåt. en fjärdedel av svenska föräldrar sparar mer än 10 000 kronor varje år åt sitt barn. det diskuteras om att dessa föräldrar borde upplysas om fördelen med att fondspara, eftersom fonderna kan ge bättre avkastning än ett sparkonto.

jag undrar om min irritation endast bygger på avundsjuka, eller kanske ilska mot mina föräldrar som inte sparade tiotusentals kronor till mig. men jag vet att det egentligen ligger mer bakom än så. en naiv kraft strålar upp i hjärnan via hjärtat, och frågan som ställs starkast är:

ska det verkligen vara såhär?

är det meningen att det ska fortsätta vara såhär? är det såhär det ska förbli? att de som har tiotusen kronor över varje år, ska spara de där överflödiga pengarna så att deras barn när de blir stora ska kunna ha tiotusen kronor över varje månad. sådan fader sådan son, och vad kom egentligen först? hönan eller ägget? för om vi lever i en värld där var man är sin lyckas smed, och var man har rätten att tjäna hur mycket pengar som helst, kan det då försvaras att somliga redan har guld att smida med? med så olika ekonomiska förutsättningar, kan det förväntas att barnen ska växa upp och bli jämlika i samhället och slåss på lika villkor? i sverige - jämställdhetens mekka - är det en självklarhet att gå i gymnasiet, oavsett socioekonomisk bakgrund, och detta ligger till grund för klassernas utjämning. givetvis märks klasskillnaderna även i gymnasieklassrummet, liksom de känns av i högstadiet och nedåt, så varför blundar vi så för att sverige är ett ytterst segregerat land? kanske för att vi inte har det som i USA - än.

låt mig försöka mig på ett praktiskt exempel:

om mina föräldrar sparat 10 000 kronor till mig i arton år, så hade jag haft en handpenning, och kunnat köpa en lägenhet i stället för att hyra, och på så vis kommit undan nästan 3000 kronor billigare varje månad.

men ilskan sjunker undan, och jag blir inte politiker, utan jag travar iväg till mitt lågbetalda jobb (på andra plats efter caféföreståndare), och tänker att det ändå är fint att andra har fått pengar medfött. jag hoppas bara innerligt att dessa sparande föräldrar inte bara lämpar över sparkapitalet på sina gunstlingar, utan inser vikten av värderingar. med pengar kommer makt, och med tanke på att det är dessa (som kan köpa sig en lägenhet i stället för att hyra, som kan investera, som kan profitera på pengar de aldig tjänat) som långsiktigt kommer att ha ekonomisk makt, måste de även ta större ansvar än cafébiträden som jag. kanske är det där det jämnar ut sig? jag köper ekologisk mjölk. gör du?