när jag går på stan

när jag går ensam på stan så känner jag mig som en fulare version av carrie bradshaw i introt.
lite patetisk, lite pretentiös, lite krystad och överarbetad, fast utan snygga skor.

En torr vit årstid

"Vad är det, Ben?"
"Det är den här historien med Gordon."
"Varför tar du vid dig så för det? Du sade ju själv att det var bara ett misstag."
"Jag vet inte. Jag är väl bara trött."
[---]
"Man hör så mycket. Men det stannar faktiskt till att vara en del av en fullständigt annorlunda värld. Man väntar sig inte attt det ska hända någon man verkligen känner."
"Men du känner ju faktiskt inte Gordon särskilt väl. Han var bara städare i din skola."
"Jag vet. Men man kan inte låta bli att fundera, eller hur? Var är han i kväll medan vi pratar här i rummet? Var sover han? Eller sover han inte allls? Kanske står han i någon sorts expedition under en naken glödlampa med fötterna på tegelstenar och en vikt fastbunden i tasken?"
"Du behöver inte vara obcen."
"Förlåt."


André Brink, En torr vit årstid, Forum, Nacka 1980: 63

man eller man

Man eller man?

historisk sammanfattning

Det var en gång i ett land långt, långt bort, i en tid inte alltför länge sedan...


Den vita myten, som till stor del lever kvar i Sydafrika, är den om när de första kolonisatörerna kom till Sydafrika. Myten menar att Holländarna anlände till Godahoppsudden 1652, och att detta var samma år som de afrikanska folken kom till Sydafrika norrifrån. I själva verket hade två khoisan-folk bott i Sydafrika sedan stenåldern, och de bantutalande folken hade levt i det område som fick namnet Transvaal sedan ca 400 e.Kr.
Trots kolonisatörernas intåg i Sydafrika ledde intrånget inte till sammandrabbningar förrän 1779, då det första Kafferkriget utbröt. Holländarna och engelsmännen, som börjat emigrera till Sydafrika, slogs mot de bantutalande folken. Det hela var enkelt. De vita ville ha mer mark och boskap, och urinvånarna ville hindra dem. Kriget avgjordes aldrig, men fiendskapen fördjupades.
1820 anlände allt fler brittiska nybyggare, och de grundade en Kap-koloni fri från slaveri tack vare kampanjerna mot slaveri som fått genomslag i Storbritannien. Holländarna däremot, följde en gren av kristendomen som lärde dem att ”förslavandet av ’Hans söner’ (de svarta) var i enighet med Guds orubbliga vilja” , vilket passade deras behov, då de fråntagit urinvånarna deras förstfödslorätt med våld. De holländska kolonisterna började således flytta norrut 1836, vilket fick namnet Groote Trek (den stora marschen). Dessa bönder (boer) hade inte bara utvecklat holländskan till en lokal dialekt, snart kallad Afrikaans, utan även en egen nationalkänsla. 1838 grundades den första holländska staten, Republiken Natal, följd av Oranjefristaten och Transvaal.
Från mitten av 1820-talet, efter ytterligare tre Kafferkrig (1799, 1812 och 1818), var zulu-folket en stark krigsmakt i Sydafrika. Boerna hade slagit sig ner i väst och nordväst, men britterna ville åt zulufolkets mark. Med 5000 brittiska soldater och lika många afrikanska hjälptrupper tågade den brittiska armén in i zuluimperiet 1879. Zulufolket gick till motattack och efter att ha skickat tillbaka de överlevande britterna ut ur riket, anhöll zululedaren Cetshawo om fred. Britterna uppskattade inte anbudet, utan skaffade sig maskingevär och gav sig återigen in i imperiet. Den här gången kunde inte zulufolkets krigsskicklighet mäta sig med framtidsmaskinerna.
Britterna hade under 1870- och 80-talen insett att den boerska marken låg över de nödvändiga diamant- och guldfälten, strax efter övertagande av zuluimperiet, gick de västerut med avsikt att erövra boernas republiker, vilket ledde till Boerkriget 1899-1901. Efter stora förluster, och trots att boernas generaler ville fortsätta strida, så ledde en omröstning till att kriget vanns av engelsmännen. Trots detta gick engelsmännen och holländarna ur kriget relativt jämlika. Kung Edvard VII:s auktoritet skulle erkännas, men Holländskan tilläts i skolor och domstolar, amnesti erbjöds till alla stridande boer, gevär tilläts för dem som behövde det och ingen extra skatt utlades på boerna för att betala krigskostnaderna.
1910 gavs den forna boerledaren Jan Smuts posten som premiärminister, och med honom instiftades nya lagar. Bland annat fördelades äganderätten av mark, och lagar för att ”reglera arbetskraften” infriades. Detta var de första rasistiska lagarna i den Nya Sydafrika. 1913 genomfördes Landlagen, som innebar att 90 % av Sydafrikas landyta tillföll vita och 10 % svarta. Dessa 10 % av landytan blev således reservat. Därefter erövrades afrikanernas medborgerliga rättigheter. 1945 rådde tolerant liberalism, vilket inte förklarar varför 986 593 svarta arresterades och 861 209 dömdes det året, efter någon paragraf i lagstiftningen mot urinvånarna. Förtrycket drevs bland annat genom passlagar, som innebar att alla svarta vid alla tillfällen behövde ett antal uppehålls-, arbets- och rörelsetillstånd. Och arbetare var dem, till löner som var långt lägre än dåtidens minimilön. Utan den svarta arbetskraften hade den sydafrikanska ekonomin kollapsat. Däremot fick de inte längre leva vid sidan av de vita, utan snart bildades sovstäder för svarta arbetare, som satellitorter till storstäderna. Hit tvångsförflyttades de svarta afrikanerna, och med våld hölls de kvar. Dessa förstäder, eller ”hemområden åt bantu”, som de kallades, rymde snart miljontals. Så många som 8 miljoner afrikaner berövades sin rätt att bo på ”vitt område”, och behandlades officiellt som människor utan sydafrikanske medborgarskap.
Apartheid - den fullkomliga doktrinen – blev lag 1948, då boerminoriteten för första gången fick full parlamentarisk kontroll. Informellt hade apartheid redan trätt i kraft, allra senast 1920.
De svarta talesmännen för oppositionen trodde länge att ett svart samarbete med vita ledare på sikt skulle leda till jämlikhet. Missnöjet visade man med passivt motstånd och fredliga protester. Vid en gruvstrejk 1946 dödades 13 män av polisen. Vid en fredlig demonstration i Sharpevill 1960 dödades 67 demonstranter och 186 sårades, då polisen öppnade eld mot demonstrationen. På 1950-talet hade ANC bildats, och med ANC dess militära gren Umkhonte we Siwe. Ledare var Nelson Mandela, tills han häktades 1962 och dömdes till livstids fängelse 1963. Samtidigt infördes en lag som tillät fängsling av fredliga demonstranter. Alla svarta protestyttringar förklarades illegala.
Med 70-talet kom kamplystnaden tillbaka. En offensiv mot de usla lönerna fick allmänt gensvar, och MoVambiques och Angolas frigörelse (klara 1975) verkade inspirerande. Under 1974 förekom 374 strejker i Sydafrika, i vilka 57 656 arbetare deltog. Studenter blev drivande i motståndsrörelsen, sedan en ny lag infördes som sade att eleverna i de stamsegregerade högskolorna skulle ha hälften av sin undervisning på det hatade förtryckarspråket afrikaans. En ny rörelse, Black Consciousness , bildades, med målet att ena stammarna och öka de svartas självförtroende, mot de vitas ”söndra och härska”-taktik. Den mest kända studentstrejken blev den i Soweto 1976. Efter denna strejk, som dödade hundratals kvinnor och barn, flydde många unga män utomlands för att lära sig gerillakrigföring. Dessa återkom sedan, och efter –76 startade ett systematiskt sabotage mot bland annat polisstationer, järnvägslinjer och oljeraffinaderier.
På 1980-talet utlovade premiärminister P.W. Botha vissa eftergifter, bland annat att fackföreningar tillåtelse att existera, och att indier och färgade (inte svarta) fick en B-lagsrepresentation i parlamentet. Han ville även göra ”hemländerna” oberoende, vilket var en praktisk ekonomisk omöjlighet då det inte fanns något startkapital i dessa reservoarer för svart arbetskraft för de vita. I Sydafrika levde då 22 miljoner icke-vita i förhållande till de regerande 5 miljoner vita. 1983 bildades UDF, United Democratic Front, som ett försök till att vara ett demokratiskt parti för alla. De utsattes genast för regeringsförföljelse och 1985 beordrade regeringen undantagstillstånd, under vilket polisen fick order om att skjuta på allt som rörde sig. Undantagstillståndet varade i 229 dagar.
Inte förrän 1989 tvingades premiärminister Botha avgå, och ersattes då av F.W. de Klerk. 1990 upphörde förbudet mot alla större och några mindre antiapartheidrörelser, och några veckor senare frigavs Nelson Mandela efter 27 år. 1991 upphävdes de hårdaste raslagarna, men förföljelsen av svarta fortsatte med ekonomisk hjälp från regeringen, och ytterligare hundratals mördades. 1993 enades man om en provisorisk grundlag, och 1994 valdes den forna ANC-ledaren Nelson Mandela till Sydafrikas förste demokratiskt valda president. En kommission bildas för att avslöja och sortera upp anklagelser om svåra brott mot mänskligheten under apartheidregimen.

att plugga.

pedagogiska litteraturlistor ska hjälpa mig att studera. än så länge så har jag ägnat mer tid åt att färglägga i words än vad jag har till min uppsats. jag är lite bitter, lite trött, och trots allt evinnerligt gnäll ganska motiverad. om jag bara fick vara ledig från dygnet runt-stressen ett tag, så hade allt varit mycket enklare. och så har de byggt om på biblioteket också, och ingen hittar någonting, allra minst jag.

SPÖKEN II

Gud sänker sig över Malmö
Blåser oss vantrogna

I Hansacompaniet som vanligt
de som köper för att de inget ska kunna ge

Morgondimman över sjön
Hör du fåglarna

Tomas Ekström, Natten är svart och full av troll och kanoner, Predi Förlag
ISBN: 91-975368-0-6 Viborg 2005: 31

royal hyde park

The rooms are airy and spacious and are equipped with all the standard facilities you would expect such as air-conditioning, telephone etc.

We also have an excellent breakfast for all our guests in the morning that will prepare you for your day of sightseeing.

The reception is open 24 hours and the friendly and multilingual staff are very helpful and will always make you feel at home.

# No Lockout
# Luggage Storage
# Children Friendly

you should learn when to go

varför gör ilskan mig sugen på att konsumera?
jag vill skapa ett manifest.

jag vill trycka upp slagord på dyra bilar, och låta rika män dra dem längs gatorna i långa rep. för de ska inte köras. de är inte till för att köras. de är till för att objektifieras, vara estetiskt tilltalande. så att vi slipper.

systerskap, jämlikhet och ett värdigt bemötande

Sverigedemokraternas frammarsh
20% i Landskrona
12% i Eslöv
alldeles runt knuten.

Folkpartisterna och socialdemokraterna är överens:
"Sverigedemokraterna är antiparlamentariska.
låt oss inte samarbeta med dem!
låt oss strunta i siffrorna,
låt oss strunta i vad folk har röstat
(de kan inte vara kloka)."
Att vara antiparlamentarisk är något utav en svensk trend.

Ilmar får fortsätta att hålla Malmö i sin hand,
mjukt men fast, hårt men rättvist.
det är vad han tror i alla fall.
det är vad vi önskar.
i Malmö tror vi på Ilmar.
vi tror på vänsterpartiet
vi tror på miljöpartiet
vi tror på kontinuitet.
I Lund tror de på Reinfeldt.
och Görans tårar är inte värda vår uppmärksamhet
när Reinfeldt har röd slips
och står för ett nytt arbetarparti.

Ha!
Arbetarparti.
Tjänstemannarövslickeri.
Inte ens Lars Ohly lyckades peka ut det komiska i en sådan slogan.
Inte ens Lasse.
Och så blev det ju som det blev också.
Moderater och Sverigedemokrater.
Hoppas att ni lyckas klia varandras ryggar tillräckligt mjukt, tillräckligt hårt, tillräckligt tillfredsställande.
Så kanske vi slipper er helt 2010.


jag är också ledsen.

amorf 300.811.13

nya lakan från ikea
snooza den här dagen också
hans dartvasshet genomborrande discoilska bakom ögonfranssjok.
blommönsterhet på kinden
ni vet,
att somna om och vakna förändrar ingenting.

brist till toner av vemod

det är vinter nu och
vi befinner oss inlindade i varandras saknad
whiskydoftande andedräkt och armar och ben och kroppar
vi rör oss omkring varandra som redskap

there was so much music
he used to play jimi henrix while I laid on his
bed with my eyes closed
oh, the poetry of his fingers
I suppose we were all mesmerized by it;
the music was everywhere and we never failed to feel it.
some people called us guitarded freaks.

i väntan på att vattnet ska koka
att tvätten ska torka
att såren ska läka
att katten ska resa sig på sina bakben, slänga upp dörren och skrika
'dra åt helvete bitch, nu orkar jag inte mer!'

mina händer har torkat av kylan
släpande tunga askfatsfingrar
övade skalor på bordsskivan men
tvekade på A

So I got this e-mail, right, from this guy who
plays in some band, and it was all like 'we'll
have to meet up next time I'm over' and I was
all like 'yeah, right?!' but he's like rich and
stuff so he wanted to take me out somewhere
fancy, so I thought 'hell, why not?' and I just
know he's gonna try something. Rock'n'roll sucks!

jag dricker te och längtar och
timmarna är olika långa och mina rörelser stakar sig
jag lyssnar på musiken och tänker

hur alla andra lyckas
iaktta och konstatera kallt och sakligt saker som
jag inte ens har skymtat eller kanske visst känt
men som jag inte skulle kunna drömma om att formulera
i marginalerna i utkanten av tankarna kan jag ibland
skriva ner ögonblick
som jag sedan glömmer.

och mitt te kallnar.

you hated my records and you usually wanted to
fuck me in the morning. I was hardly ever into it.
I liked those entire days spent playing video
games, smoking and kissing on the couch. you
always tried to get me drunk, as though being
drunk automatically would make me horny. It
worked every time. we once drove really fast
around the reservoir; it was dark outside and
the radio played belle & sebastian.
you hated my records.

det är kallt nu och
jag genom rummen går ojämnt flackande
silat dagsljus och mina fötter skaver
undrar om du ens spelar nån roll
undrar om du ens spelar nån roll
undrar vad som ens spelar nån roll

surely it must be five o'clock somewhere

läste om blad av tungmetall, var det förödande vackra av kvicksilver eller blandas det ihop med längtan av granit. löven faller i alla fall inte här, inte nu, men när det blåser i maj månad kan det hända att det snöar, uppåtstigande, av alla blomblad från körsbärsträdet bredvid kyrkan. genom fönstret blir det vinter, som omlindar den vårsvettiga asfaltshuden. jag fick lust att gå ut. när man promenerar i försommar i vackert väder, slår ljuset ner runtomkring som öronbedövande tystnad. damm mot solglasögon. svårt att ana vad de andra tänker, men jag tror att det alltid rör sig om saker som ifall storlekslappen i nacken sticker fram ovanför kragen, eller ifall det syns att man nyss har gråtit vid stationen. någons älskade åker alltid ifrån. mellan solmurarna blir staden främmande, som att flyta på saltvatten som man inte vågar doppa ögonen i. stegen slår i marken, sänder stötar genom kroppen och håret slungas ner i pannan obarmhärtigt tungt. det är en sak att söka rymden i kulissen, att trava bort till den öppnaste platsen och se att det är tomt runt omkring som i en större stad. det är en helt annan sak att isolera sitt ansikte av ofrivillig hjälmfrisyr. tröttnar lätt på att synas, och måste gå hem igen. sen tröttnar jag på att vara osynlig och måste duscha och peela och föna och kamma och måla och plocka och lysa vackrast omgärdad av ångorna från någon parfym som ska föreställa förförande. och nätterna sen. det är fint att inledningsvis klamra sig fast vid handtaget på handväskan, med nymålade klor och drömmar om coctails. svårare med stor stark-ångor ur bitska käftar och dimmig blick (som inte alls förför), och så träffar man alltid på någon som man inte sett på länge. hej, nämen oj, nej jag är bara ute lite, och så hittar man på nån anledning att fira. varför inte fira livet? och slutligen vinglar man hem i föreställningen att man inte syns, fast dagen efter tror man att alla sett den där sista ölen som man inte borde ha druckit. läppstiftsmärken på tröjan. cigarettpaketet fullt av avbrutna filter. och solen är såklart hånleende stekhet. för att komma ifrån skammen måste man förbereda sig för världen, glömma allt man sagt och ta visat hårt i hand. nya skor gör ingen sommar, men den är ju ändå slående självklar, så då kan man väl åtminstone skaffa någonting att trampa sönder den i. någons stilettklack bryts alltid i förtid. när tiden skapar årstidshopp, kanske bara på en vecka, slutar det snöa blommor och basilikan slokar visset på fönsterkarmen. vi ses i kväll.

apport

existentialisten kommenderar

Skillnaden mellan människa och djur är att människan kan tänka sig världen annorlunda, se det som inte är. Den förmågan är frihetens förutsättning. Är jag feg kan jag när som helst välja att bli modig, det vill säga det som jag inte är, genom att börja välja modiga handlingar. Vi är fria att i varje ögonblick skapa oss själva. Problemet är förstås att våra val gör oss oansvariga. Och det är medvetandet om friheten och ansvaret som skapar ångest. För att slippa ångesten förnekar vi ofta friheten, lurar oss själva och lever att oärligt liv.

one day having a blog will be useful

A-kassakultur på Möllan

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
HAHAHA
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
HAHAHAHAHAHAHAHAH
AHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
HAHAHAHAHAHAHAHAH
AHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
HAHAHAHAHAHAHAHAH
AHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
HAHAHAHAHAHAHAHAH
AHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
HAHAHAHAHAHAHAHAH
AHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
HAHAHAHAHAHAHAHAH
AHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
HAHAHAHAHA

ONG NAMO GURU DEV NAMO

have you seen her lately?

First you let him in your bed. Now he's moved inside your head. And he directs all of the dreams your dreaming. I saw a friend of yours today, she called me over just to say "I dunno if you've seen her lately but God she's looking rough". No don't go round to see him tonight, he's already made such a mess of your life. Find something else to do with your time & do it quickly while you've still got the chance. Do you think he'll fall apart? Do you think you'll break his heart? If you leave him on his own. You are dreamin 'cos he can fasten all his clothes, tie his laces, blow his nose. It's time to teach him how to walk, yeah, teach your baby how to walk away.

I mörkt vatten - ilande - ilande.

Och ur detta kom skräcken, som dimman stiger ur kärrmarkerna framåt kvällen steg fru Skräck upp - som dimman stiger, stiger. Hon hade bytt bostad och adress, hon hade inte lämnat adress efter sig på det gamla stället - så långt hon förmått, var alla spår igensopade. - Men man vet ju aldrig. Man kan ju till sist aldrig veta om inte någon ändå uppsnappat något och är villig att ge upplysningar. - Hon visste ju aldrig vad en knackning på dörren kunde innebära: vem som kunde stå där.

(Birgitta Trotzig, Dykungens dotter, s78, Albert Bonniers Förlag, Trondheim 1994)

sillagille, det är påsk

buffalo

'Twas on Holy Thursday, their innocent faces clean,
the children walking two and two, in red and blue and green,
grey-headed beadles walk'd before, with wands as white as snow,
till onto the high dome of Paul's they like Thames' waters flow.

O what a multitude they seem'd, these flowers of London town!
Seated in companies they sit with radiance all their own.
The hum of multitudes was there, but multitudes of lambs,
thousands of little boys and girls raising their innocent hands.

Now like a mighty wind they raise to Heaven the voice of song,
or like harmonious thunderings the seats of Heaven among.
Beneath them sit the aged men, wise guardians of the poor;
then cherish pity, lest you drive an angel from your door.

(William Blake, "Holy Thursday" ur SONGS OF INNOCENCE)

the sea was calm

Himlen kommer att falla,
tung och blöt och kall över den här stan
och nästa dag kommer vi att gå på himlens ovansida
och det kommer inte att vara knark.

matillda söderholm, serum #23-24 2004