när jag går på stan

när jag går ensam på stan så känner jag mig som en fulare version av carrie bradshaw i introt.
lite patetisk, lite pretentiös, lite krystad och överarbetad, fast utan snygga skor.

En torr vit årstid

"Vad är det, Ben?"
"Det är den här historien med Gordon."
"Varför tar du vid dig så för det? Du sade ju själv att det var bara ett misstag."
"Jag vet inte. Jag är väl bara trött."
[---]
"Man hör så mycket. Men det stannar faktiskt till att vara en del av en fullständigt annorlunda värld. Man väntar sig inte attt det ska hända någon man verkligen känner."
"Men du känner ju faktiskt inte Gordon särskilt väl. Han var bara städare i din skola."
"Jag vet. Men man kan inte låta bli att fundera, eller hur? Var är han i kväll medan vi pratar här i rummet? Var sover han? Eller sover han inte allls? Kanske står han i någon sorts expedition under en naken glödlampa med fötterna på tegelstenar och en vikt fastbunden i tasken?"
"Du behöver inte vara obcen."
"Förlåt."


André Brink, En torr vit årstid, Forum, Nacka 1980: 63